Om en vecka är jag och My i Ryssland. Första stoppet på långresan är just Moskva. Där ska vi spendera ca ett dygn innan vi kliver på transsibiriska tåget mot Beijing:) Galet vad jag längtar, men det känns fortfarande overkligt att vi ska lämna Sverige om mindre än en vecka.

I helgen hade vi lite glögg-party här hemma med nära och kära. Mycket mysigt. Fick en "bra att ha" neccesär av Marre och Amanda. Ett litet reseapotek som med all sannolik kommer att vara till stor nytta. Tusen tack!

Och så tänkte jag berätta om min klantiga lilla häst. Idag var vi ute och red, och hon var pigg som vanligt. Skulle ta en sista galopp och då började som bocka och busa. När Tingeling börjar med sånt så ser hon inget och bara kör sitt race, så hon missade att det finns diken på kanten av vägen under all snö. Så hon gick omkull i diket och sprattlade som bara den. Jag var helt övertygad om att min lillaklant hade gjort sig riktigt illa. Förvånad över all snö ställer hon sig upp och ruskar av sig all snö som hon fått på sig med sitt djupdyk. Jag gick fram till en förvånad Tingeling och frågade om hon gjort sig illa. Jag vet ju att man inte får svar en en häst, men det var ju värt ett försök i alla fall. Jag satte mig på huk framför henne och kollade hennes framben, och då lägger hon försiktigt upp sitt högra framben på mitt knä och visar ett sår som blöder. Hon kollar på mig och så kollar hon på benet, som att hon ville visa mig att det var där hon gjort sig illa. Det kallar jag en smart häst:D Kommer sakna henne så otroligt mycket under dessa tre månader:´(


Min Tingeling och jag förra vintern.

Hej hej!
Nu kanske ni undrar varför jag bloggar mitt i natten och svaret är: Jag kan inte sova! Blir så när man jobbar natt och sen ska försöka vända tillbaka dygnet de få dagar man är ledig. Jobbade onsdag och torsdag natt, och tänkte att jag bara skulle sova till cirka 12 idag för att vända tillbaka dygnet. Men det slutade med att jag snoozade och lyckades stänga av alarmet så pappa väckte mig 15.30:O Inte okej! Så nu kan jag inte sova. Är jättepigg.
     Idag hann jag ju inte med så mycket eftersom jag sov bort hela min lediga dag:( Var ialla fall en sväng till Alex. Käkade muffins och snackade skit.
    Imorgon blir det fest! Årets rockfest kommer äga rum här i Stora Sundby:) Rock `n´ Roll!!! Ska även hinna med att köra hö till hästarna och rida en sväng på Tingeling. Fick höra av Maria, som red idag, att Tingeling var jättepigg. Så i morgon får det bli ett hårt ridpass. Snö och mycket galopp kommer säkert resultera i ett och annat bocksprång:P
    Denna vecka har varit bra. Bara jobbat 2 dagar, d.v.s 24h. Nästa blir dock inte lika kul. 5 dagar, 60h. Fy!

God natt!

Hej i snökaoset!
Jaha, då har det blivit kaos i Sverige igen, snö-kaos. För visst brukar det inte snöa varje år?! Vinterdäck? -Det måste man väll inte ha förens 1 december? Jag tycker det är lite knepigt att det varje år i Sverige blir kaos när den första snön kommer. Alla vet ju om att den kommer förr eller senare. Var inne en sväng i stan idag för att fika med Bea. Påväg hem så var det såklart trafikolycka. Inte nog med trafikolyckan så stod det en buss rakt över vägen, när jag och mamma valde en annan väg för att komma förbi olyckan. Den måste ha sladdat o vikt sig på mitten. Det var en såndär dragspelsbuss. Men som tur kom vi förbi den. Så efter en omväg och en hastighet på ca 60km/h så var jag o mamma hemma.

Helgen har jag spenderat på jobbet. Inte i Eskilstuna, utan Katrineholm. Och alla vet ju vad jag tycker om det stället så ska inte säga vad jag tycker eller hur det gick. Bättre att prata om nått roligt i stället:D Typ som att det är mindre än 4 veckor till jag o My drar till Asien. Fy så gött det ska bli o lämna snö-kaoset och den kalla vintern.

Tänkte ta en långpromenad med Tingeling i snön i morgon:) Ska försöka få med mig kameran så kanske det kan komma upp lite bilder här:P

Over and out!

Tjaa!
Deppigt väder idag:( Blåser och regnar här i Stora Sundby... Inte okej! Ska snart till stallet för att rida i det underbara höstvädret. Men inte ska mna deppa ihop bara för det inte är så bra väder. Det är ju mindre än fem veckor tills jag och My drar till Asien:D Längtar!!!

De senaste dagarna har jag jobbat på nya jobbet, Securitas. Vi blev ju uppköpta så nu är det Securitas som gäller. Jobbat måndag och tisdag. Nu är jag ledig i två dagar sen jobbar jag hela helgen. Gött med pengar;P I morgon ska jag ha dressysträning. Kommer bli kul, men jobbigt för både mig och Tingeling.

Pratade med Rasmussen igår och hon kom in på 15 MP:) Stort grattis till henne! Nu blir jag bara mer sugen på att söka till nått inom försvaret igen. Saknar det. Men det får se vad som händer efter resan.




//Martina

Tjena!
Ja, för ett cirka ett år sen rykte jag in i lumpen, Livgardet! Snacka om att man var nervös när man stod utanför de stora grindarna utanför Livgardet, Kungsängen. Jag kommer så väl ihåg när vi skulle ha ett exercis-prov. Och vaddå exercis? Vad är det? Tänkte en förvirrad Martina. Man skulle gå i takt till musik med hög armpendling.. hmm, ingen för mig. De fråga efter det lilla provet om man var intreserad av drilltroppen. Jag svarade snabbt och bestämt nej, verkligen inte! Fick en arg blick av det befäl som höll i testet. Så kanske man inte skulle sagt. Men visste redan då att jag inte skulle palla att hålla på att gå i takt och dansa med vapen mer än nödvändigt. Och så fick det bli.

Dagen fortsatte med uthämtning av utrustning, massa utrustning. Visste knappt vad hälften skulle användas till. Kånkade tillbaka allt till kasern 214, som skulle bli mitt andra hem. Snubblade in på logementet där det redan satt massa människor. Jag lyckades i alla fall hitta min sängplats och slängde av mig grejorna där. Jaha, så det är dessa människor jag ska spendera 11 månader med? Min första tanke. Tänka sig så bra det blev=) Träffade då Zaar för första gången. Kändes redan så som att vi skulle hålla ihop. Och det gjorde vi. Har stöttat varandra genom hela värnplikten, allt från smällkalla fältveckror i januari till 35 grader varmt på post på Stockholmsslott, från långa marscher till lök på luckan, från arga hästar till de maffiga paraderna genom stan till häst, från stridsövningar till PEK-skjutningar. Ja, allt! Trodde inte man kunde komma någon så nära på så kort tid, men alla som gjort lumpen förstår vad jag menar. Gemenskapen!

Första veckorna var väldigt intensiva. Tidiga mornar och sena kvällar/nätter. Sy uniform till 02 på natten och sen upp 06 för att lära sig bäddar sägen eller få utbildning i hur man klär på sig. Minns när vi låg på H-plattan(helikopter-plattan) med full stridsutrustning och övade ladda och patron ur och skjutställningar. Visst, det hade väll varit kul om utrustningen passat, om det inte blåsigt smådjävlar och om vi inte hållt på i cirka fyra timmar sent på kvällen. Man frös så in i norden, var förbannad på hjälmhelvettet som åkte ner för ögonen och kroppen som värkte av allt liggande och knästående på asfalten. Var nog en av de första övningarna vi hade som var jobbiga och gjorde ont. Och fler skulle det bli;P hehe!

Efter ett antal månader i Kungsägen så flyttade vi in till Kavallerikasern, mitt i Sthlm. Där började häst-tjänsten. Ridning och stalltjänst. Efter många avsittningar, bett och sparkar kunde vår pluton genomföra beridna vaktparader till slottet. Det trodde inte jag skulle vara möjligt efter de första ridlektionerna. Men vi fick till och med MVG plus på en vakt. Bättre än drilltroppen, som sägs vara proffs på exercis. Men Onda Andra var strået vassare:)

Jag överlevde också fältveckor i januari där tempraturen visade -27 på nätterna. Tror jag aldrig någonsin har frysigt så mycket som jag gjorde under dessa fältveckor. Eldställningar mitt i natten, gräva skyttevärn i frusen mark, sätta upp larmminor, göra fem-punkts tvätt i 27 minusgrader. Ja, detta är bara några saker vi gjorde under fältveckorna förra vintern. Hade även roliga stridsövningar, handgranatskastning och skarpskjutning.
     En sak jag minns väl under en av fältveckorna var när jag var gruppchef. Mitt i natten, när alla sover som bäst, blir det eldställningar. Jag, som gruppchef, ser till att alla kommer ut ur tältet och befinner sig i sina strdsställningar. Jag själv springer ut med långkalsonger, fältskjortan bak-och-fram, kängorna på fel fot, stridsvästen på, vapnet i handen och hjälmen i andra handen. Resten av grejorna har jag slängt ner i mitt skyttevärn. Kutar runt i skogen och ser till att alla är på plats. Springer sedan och ska anmäla min grupp stridsberädda. Får stå och vänta jättelänge på de andra gruppcheferna iförd endast underställ. Efter många minuter kommer de, fullt påklädda. Och där står jag och fryser satan. Vi får ialla fall order på förflyttning. Med skrikande, galna befäl som gapar om att fienden snart skjuter oss får vi i panik packa ihop hela förläggningen och packa in den i en konteiner som låg ca 500-600meter från förläggingsplatsen. Slit och stress. Och ojj vad skäll vi fick för att det tog sån tid. Efter skräck-morgonen började vi iaf marscha där ifrån.

Den absolut jobbigaste och tuffaste utmaningen under hela min tid i lumpen är helt klart baskerprovet. Fem dygn utan mat och rent vatten. Det började med överlevnadsvecka där vi blev lämnade i skogen utan mat med minimal packning. Hade inte heller något rent vatten, så det blev att dricka vatten ur diken. Koka upp det och så slänga ner en klortablett. Förbannat äckligt! Vi gjorde typ ingenting de första dagarna. Hade någon liten övning då och då. Annars syndes inte befälen till. De syndes bara till när de hade godis eller mat i handen eller när de öppnade en stor Loka framför ögonen på oss hungriga slitna soldater. Så det var bara att samla kvistar och grenar för att hålla elden vid liv. Blev riktigt långtråkigt. Tristessen var riktigt stor. Utan mat och vatten och inget att göra blev dygnen otroligt långa. Sen bortåt onsdag rev vi förläggningen och började marschera bort. Sen fick vi sova själv under en gran. Ensamvargen kallade dom det. Blev en kall natt med kanske en timmes sömn sammanlagt. Sen marsch på morgonen. Tillbaka till kasern där alla trodde skiten var över. Men icke. Ut igen och då marschade vi ganska långt med massa stationer med olika övningar. Ännu en natt i bivack med lite sömn, och mindre blev det när vi blev beskjutna mitt i natten och fick börja gå i snabb takt mot Livgardet. Väl tillbaka till kasern var det dax för Livgardes loppet på 5km. Phu, efter en vecka utan mat och skitigt vatten var man ju inte direkt pepp på att springa 5 km. Men pannben! Bara att köra. Efter det var det dusch. O nu var det äntligen över! Eller? Nä, kapten ställer upp oss i korridoren, sen kommer fänrik ingående med packning på ryggen och stridsmålad. Han skriker "färdiga till strid!" Bara att grabba packningen skaka av sig känslan av att "nu ger jag upp" och bita ihop. På med färg i ansiktet och sen var det bara att följa fänriken. Sa att vi skulle ut i skogen igen för han ville se om vi lärt oss någonting under överlevnadsveckan. Han sa att det skulle bli yttligare 2 dygn i skogen. Men vi gick bara en kort bit sen vände vi upp igen mot kasern-området. Marscherade in och gjorde Hjälm av- basker på. Det kan varit den skönaste känslan. Jag klarade av det!

Jaa, många härliga, jobbiga, tråkiga, roliga minnen finns det. Måste säga att jag saknar Onda Andra pluton. Vi hade 11 roliga månader ihop=)

Jag, Maaherra, Jonsson, Plass, Asplund, Rasmussen, Aleksandrian, Lundgren och Attar (Andra grupp)


KSP-vecka mitt i vintern

Pistol-skytte

Stalltjänst


Högvakt


Bus med Zaar^^

En ganska bra samanfattning av 11 månader av mitt liv som jag spenderade i gröna kläder:D

//Livdragon 227 Laine

Hej svejs!
Jaha, då var mitt äventyr här i det militära snart över. 11 månader stress, lök, högvakt, puts, strid, fält, skjutningar, ridning... ja vi har hunnit med massor på dessa månader. Och i morgon är det den dagen jag aldrig trodde skulle komma MUCK!

Men ursch var ångest jag har. Har aldrig varit så kluven till en grej som jag är nu. Visst ska det bli skönt att slippa putsa ridstövlar och pressa m/ä till långt in på nättera, eller vara stallpost och slita i stallet från tidig morgon till sen kväll, eller stå post på slotten där det händer absolut ingenting, eller tälta i -27 grader, eldställningar mitt i natten. Minnerna är många. Men jag kommer sakna det. Värst är det nog att separara från plutonen*snyft*. Onda andra! I morgon kommer det nog bli en och annan tår.

Nu ska vi inte vara negativa. Det är ju faktiskt en pinne kvar;) O nu i veckan har vi festat och haft kul:) Igår hade vi muck-middag. Trevlig tillställning, sen drog vi vidare till krogen. Där var i princip hela 4:e skvadron var=D I morse sprang vi. Inte så kul när man druckit dagen före. Men men konsekvens av nattens festande. Idag har även befälen visat lite snygga bilder på oss och sagt några fina ord:)

Det vi också gjort i veckan är avrusta. Lämnat in all materiell. Så nu gapar skåpen tomma:/ Inga mer gröna kläder.

Nu ska jag sova min sista natt här på kasern med mina underbara kamrater. Nu ska jag njuta av den sista kvällen på kasern:)

//Laine